Omkring 80 procent av Västernorrland är täckt av skogsmark, och skogsindustrin med rötter i renässansens vattensågar och järnbruk är idag en viktig basnäring i regionen.

Under järnbruksepoken växte små brukssamhällen upp, och som mest fanns tjugotalet bruk igång i länet. Men järnframställningen krävde stora tillgångar på vattenkraft och träkol, och tillverkningen förlorade sin betydelse när sågverken rationaliserades och blev effektivare.

Sågverken upplevde sin guldålder på 1890-talet. Längst med kustens lastageplatser fanns som mest åttiotalet ångsågar, men så småningom blev läget alltmer ansträngt. Räddningen blev massaindustrin med sitt gytter av byggnader med höga skorstenar och dominerande kokhus. Kring distinkta fabriksmiljöer växte samhällen upp med egna hem, butiker, skolhus och serviceanläggningar.